Alla som tror att ändringen av minimumstraff för sexköp från dagsböter till fängelse innebär att sexhandeln minskar är idioter.
Då har jag det sagt, och kan förhoppningsvis vara mer saklig i resterande text om detta förslag som inom kort röstas om i riksdagen.
Vi börjar med att titta på en del av motiveringen för regeringens förslag:
Prostitution är en oacceptabel företeelse som medför skador både för den enskilda individen och för samhället i stort. Prostitution är vidare ett all- varligt hot mot att uppnå jämställdhet mellan könen och innebär inte sällan en cynisk och hänsynslös exploatering av redan utsatta personer. Att förebygga och bekämpa prostitution är därför ett angeläget samhälleligt intresse. I det arbetet utgör straffbestämmelsen om förbud mot köp av sexuell tjänst ett viktigt instrument. Det är i detta sammanhang angeläget att straffet i det enskilda fallet motsvarar brottets allvar. Effekterna i Sverige av straffbestämmelsen har varit positiva och förbudet har haft en normativ verkan (jfr prop. 2018/19:157 s. 6).
Jag skulle vilja ställa några frågor till Magdalena Andersson och Morgan Johansson:
– Vad är bakgrunden till påståendet att ”prostitution” medför stora skador för ”individen”? Är det rimligt och produktivt att generalisera såhär grovt? Och hur kan ytterligare inkomstbortfall hjälpa? (*1)
– Vad grundar ni påståendet att ”prostitution” medför stora skador för samhället på? På vilket sätt ställer vi till det för samhället egentligen? Jag förstår att vi är obehagliga och man tycker vi är jobbiga, men jag skulle nog vilja påstå att de största samhälleliga problemen kopplade till sexhandeln är orsakade av er lagstiftning (*2).
– Vem står för denna ”hänsynslösa exploatering”? Ni menar förstås inte människohandlare, då de omfattas av en annan lag, utan sexköparna. Även här är generaliseringen inte bara dum, utan också rent av farlig för sexarbetare och andra som säljer sex (*3).
Regeringen har frågat flera instanser och organisationer, och väljer att ignorera samtliga.
De som vill göra det ännu värre för sexsäljare, bland andra Roks, Unizon, Sveriges Kvinnolobby, Kvinnofronten, Inte din hora och Fatta! är alla sedan åratal kända för att vara lobbyister mot kapitalism om den innefattar sex och benhårda hatare av sexarbetare, och att de ens tillfrågats är för mig ett sorgligt bevis på regeringens vilja att inkludera extremister i sitt beslutsfattande.
Däremot fick KAST och RUS (Red Umbrella Sweden) göra sig hörda; förvaltningar och organisationer som faktiskt har kontakt med sexsäljare och -köpare, men de tycker regeringen man kan strunta i för att sex i utbyte mot pengar är ett värre samhällsproblem än det faktum att man direkt utsätter sexarbetare för större risker i och med lagen.
De som straffas hårdast är som vanligt ”mindre bemedlade” sexarbetare. Där inkluderas bland andra migranter, brukare, HBTQ och personer med olika nedsättningar som psykisk ohälsa. Kunderna kommer söka sig utomlands eller till säljare som verkar ”tryggare” att träffa. Då får dessa grupper två val: ingen inkomst, då samma stat som tar ifrån dem deras lön inte erbjuder några alternativ (läs gärna om bristen på exitprogram här på bloggen), eller att börja acceptera riskfyllda kunder de tidigare kunde tacka nej till.
Om ni hörde mig i God Ton noterade ni säkert att Hanif Bali tyckte man måste kasta en del under bussen för det ”stora goda”. Det här är personerna ni kastar under bussen. Visst är jag orolig för min inkomst också, men det är ingenting mot många andra sexarbetare som inte kan eller vill vara lika selektiva och hårda kring sin business.
Rättsväsendet står inför en utmaning här också. Högre straff kräver större bevisning. Att utpressa nervösa snubbar i baksätet på en polisbil kanske inte räcker om detta förslag går igenom.
Har Andersson och Johansson inte funderat på vad högre beviskrav kan innebära i form av den ökade makten över offer för tvång? En säljares vittnesmål kommer i mycket större utsträckning krävas för fällande dom och vad gör då hallickar eller våldsamma kunder? De hotar, eller värre, sina offer till tystnad.
Jag uppmanar samtliga riksdagsledamöter, oavsett parti, att våga stå upp för grundläggande mänskliga rättigheter, lyssna på vad sexarbetare faktiskt vill och behöver och att oavsett vad partilinjen är i denna fråga RÖSTA EMOT proposition 22:231, när den (som den måste om justitieutskottet har något vett) delas upp så ni kan rösta för straffskärpningar kring riktiga sexualbrott.
Det här är första delen i en större politisk kampanj som jag driver helt ensam. Människor är rädda för att stötta mig i detta då den högljudda och rabiata ”andra sidan” gladeligen svartmålar kritiker av sexköpslagen och den outtröttliga stigmatiseringen av sexarbetare. Som jag bevisat tidigare är det OSS man vill bli av med; inte sexköparna. De kan ju betala skatt, vilket man försvårar för oss sexarbetare så endast ett fåtal ens har kraften att göra det.
Jag förstår att man vill ta den enkla vägen som utåt sett många svenskar står bakom, men opinionen och kunskapen kring verklighetsförankrad skademinimering har vänt kraftigt och vi är många som aldrig kommer ge upp innan varenda svensk har tvingats fundera på hur sexköpslagen faktiskt hjälper sexarbetare och motverkar trafficking. Ni har möjligheten att stå på rätt sida av historien den 21:a juni.
Återigen vill jag påminna om att lagstiftning mot människohandel, slaveri, våldtäkt, misshandel, ofredande och olaga hot existerar. Sexköp är en överenskommelse mellan myndiga människor; annat kan falla under ovanstående. Övertramp ska vi kunna anmäla, precis som alla andra som befinner sig i detta land.
Debatt sker 20/6, omröstning 21/6. Lagändringen föreslås träda i kraft 1/8.
Vill någon riksdagsledamot diskutera detta innan debatt/omröstning är ni välkomna att kontakta mig. Även media, med vissa restriktioner. hej[a]lisaslappar.com
____________
*1 – Läs gärna min definition av frivillighet. Oavsett varför man väljer att sälja sex blir man knappast hjälpt av att bli av med sin inkomst. Att konstant eftersträva detta visar bara på att lagen på inget vis tjänar sitt påstådda syfte.
*2 – Partiell kriminalisering eller ”end demand”, som den svenska lagstiftningen kallas internationellt, har bevisats vara skadlig för sexarbetare och inte hjälpa motverka trafficking och tvång. Detta säger många organisationer, bland annat WHO och Amnesty.
*3 – Då en del inte vill identifiera sig som sexarbetare har jag valt att inkludera ”andra som säljer sex”. Med uttrycket menar jag personer som valt att sälja sex, oavsett anledning, och kommer även fortsättningsvis vara tydlig när jag skriver eller talar om personer som utsätts för yttre tvång.
Lisas lappar 